lillstrumpas

Sick and tired....

Well, min tillvaro just nu är inte speciellt tillfredställande, varken för mig eller personer i min närhet. Jag har nog aldrig förut kännt mig så nedstämd och trött och vissen. Just nu lever jag bara på hoppet om att det snart, och det ganska snart, blir bättre.
Så vi får väl se hur länge mina nära och kära står ut med mitt rent ut sagt jävliga beteende. Passar också här på att varna er som inte har träffat mig de senaste veckorna. Om ni skulle stöta ihop med mig kanske jag inte är speciellt social eller trevlig. Vilket i så fall absolut inte har med er att göra.

Just nu ser jag bara fram emot helgen eftersom jag är ledig då. Så jag tänkte åka hem till mina föräldrar och få lite miljöombyte och få andas lite frisk lantluft. Även och jag trivs utmärkt i vår lägenhet här i stan, så måste jag säga att jag ibland saknar lugnet hemma i lilla Gelebo. Jag saknar lugnet som skogen och luften ger mig. Just nu skulle jag verkligen behöva lite av det lugnet och den friska luften i mina lungor.




I know that I aint making it easy

Det är något som stör mig just nu. Jag kan inte sätta fingret på det riktigt, men det är något inom mig som stör mig. Som en kastrull med hett vatten på spisen, som precis ska koka upp, men inte rikgit har nått kokpunkten än.
Jag är så vansinnigt sur hela tiden, så vresig. Jag känner mig som en gammal medelålders kärring som är sur för att mannen inte uppskattade hennes nya gardiner eller maten hon lagade till middag.
Vilken störande känsla. Just nu känner jag mig i desperat behov av att umgås intensivt med Janni och få prata av mig lite. Hon har alltid bra respons på mina tankar.

Igår skulle jag haft prov i matten, men när jag kommer till skolan var Kerstin inte där, så det var bara till att åka hem igen. Jag som verkligen hade pluggat och kände att jag kunde det (peppar, peppar...). Så jag brummade in till kalmar på morgonkvisten istället för att hämta en klänning som jag hade hängt undan. Men även för att inhandla födelsedagspresenter till min kära mamma. Där lyckades det iaf gå bra och hon blev jätteglad för presenterna.
På eftermiddagen så bar det av till frissan för att slinga håret. Det blev sådär, blev alldeles för mörkt och jag känner mig inte speciellt nöjd, men detta lilla snedsetg ska fixas till på torsdag, och då förhoppningsvis med ett resultat som faller mig mer i smaken.
På kvällen blev det också några timmars jobb.
Idag var jag en runda i Klamar igen, fast med mamma den här gången. Mamma är verkligen bra snäll. Hon är egentligen alldeles för snäll. Jag hittade nämligen en hängselklänning, en blus och ett par byxor, och min söta mamma stod för hela kalaset. Tack mamma!

Nu ska jag gå och spana efter Christoffer i fönstret. Ska gå på bio : )




I've been custome-made for no one but you

Tiden flyter väl på som vanligt antar jag. Känner mig sur för att det känns som om varje gång det händer något kul så är jag upptagen, antingen med jobb eller med några andra måsten eller förpliktelser.
Men visst, man kan ju inte vara med på allt det roliga.
Helgen flöt på med flyt kan man väl säga. Efter biokvällen med Anna så var jag ledig lördagen också. Så jag passade på att träna, tvätta och städa. Det första väldigt tillfredställande, de andra två lite mindre tillfredställande kanske. På kvällen träffade jag Emil. Vi hyrde film, Perfect Stranger, vet dock inte vad jag ska säga om den. Det är nog som med Järnets Änglar, den får väl ett ok typ.
Efter filmen låg vi och pratade tills kl. 3 på natten då Christoffer trillade in. Han var glad i hatten och det gjorde mig glad. Dock inte glad i hatten. Det var roligt att se honom så glad för det var länge sedan han var ute och festade.
Han verkade nöjd med kvällen (lagfest med fotbollen) och det kändes också väldigt bra.

Under veckan så har jag jobbat mest, var ledig i tisdags, skulle träffat Janni då men kände mig tyvärr inte så pigg på kvällen så det fick bli till att ringa återbud. Ska ringa idag och omboka vår dejt tänkte jag.
Igår (onsdag) jobbade jag ett riktigt långpass. Var trött och sur då jag kom hem, eftersom man verkligen hade slitit röven av sig och inte fått ett skit cred för det. Så jag var nästan på gränsen till förbannad. Visste heller inte om jag skulle träna pga att jag hade en fruktansvärd huvudvärk, men eftersom jag var så förbannad så ignorerade jag huvudet och gick til gymmet iaf.
Senare på kvällen så tog jag en tur förbi Emil och Markus. Hade lovat att hjälpa Emil att slinga hans hår. Efter det blev det film, The number 23. En film som inte direkt var läskig eller otäck, utan mer obehaglig. Det liksom kröp genom kroppen.
När jag var hemma igen i min egen bostad, så blev jag livrädd när jag hörde en nyckel i låset. Christoffer var nämligen i Köpenhamn med sin pappa igår över dagen. Så jag trodde omöjligt att han redan var hemma. Som tur så var det Christoffer iaf. Blev så lättad när jag hörde hans röst. Så skönt att man slapp gå och lägga sig och inte veta vart han befann sig, för det gillar jag inte.
Min älskling, mitt nuffs och min stora kärlek.




Rista beröm i sten.
Skriv kritik i sand.

Igår så var jag ledig, så jag passade på att snåla skjuts med mamma och pappa in till kalmar på eftermiddagen, eftersom de skulle köpa 50-års present till Hugos pappa. Mitt egna ärende var att köpa en concealer på HM (känns som att den alltid är slut). Så jag åkte snålskjuts med dom in, iofs så var det jag som körde så det var väl mer att jag agerade taxichaffis åt dem. Till att börja med så uträttade jag mina ärenden på HM. Sen följde jag med mamma och pappa och uträtta sina ärenden. Mamma hittade också ett par byxor så jag följde med henne och var smakråd. Jag vill också ha byxor. Eller shorts egentligen, men jag hittar inga snygga, och om jag hittar snygga så sitter dom inte fint (vilka I-landsproblem jag har). 
Under min tur i Kalmar så fick jag ett mycet tilltalande samtal av fröken Lindgren som undrade om jag hade lust att gå på bio, vilket jag hade. Det gick dock ingen som vi var jättesugna på, så vi såg den svenska filmen Järnets Änglar. Ingen toppfilm direkt, det skulle va en komedi men hela filmen, bortsett från slutet, var faktiskt lite dyster liksom. Men slutet var ändå lite klämigt.
Efter bion så blev det också ett stopp på McDonald's och Shell för en liten munsbit. Det var gott.
Hade en trevlig kväll där, kul att man fick göra nått för jag var verkligen sugen på nått underhållande igår.




Heaven can wait, we're only watching the sky

Har nu sedan i måndags varit rejält sjuk. Förkyld, ont i halsen, hög feber och en värk i kroppen som jag aldrig upplevt tidigare. Ush och fy! Och jag som behöver jobba, så nu har jag missat två dagars jobb.
Istället för att jobba så har jag legat hemma i min säng och gnällt och suckat över min sjukdom. Har levt på Ipren min indiska te och Ekströms blåbärssoppa (smygreklam), varm då naturligtvis. Inget annat verkade gå ner.
Christoffer har passat upp på mig och fixat film och kokat te, och i princip burit mig upp ur sängen eftersom värken i kroppen inte liknat någon värk jag tidigare haft då jag varit sjuk.
Du har varit en ängel älskling.
Jag är dock nästan frisk nu. Det är jag förvånad över. Jag blev sjuk i måndags och då riktigt jävla dålig, och nu ,efter bara tre dagar, är jag till 97% frisk. Så jag är nöjd. Med tanke på att jag nu är ledig i tre dagar. Jag känner därför tacksamhet över att det gick över så snabbt.
Christoffer tyckte dock att jag behövde vara sjuk lite. Låter kanske konstigt kan jag tänka mig. Låt mig förklara mina ord. Christoffer anser att jag stressar för mycket. Detta pga att mitt jobb är rätt så stressigt. När jag kommer hem från jobbet äter jag, sedan cyklar jag iväg till gymmet eller simhallen. Efter det om klockan inte är för mycket så kanske jag tvättar och springer upp och ner i de 4 trapporna till och från tvättstugan. När jag är ledig kan jag helt enkelt inte sitta still eftersom jag är van vid ett högt tempo på jobbet.
Så visst, mitt liv är rätt så hektiskt. Men just nu stör det mig inte, jag tycker om att vara igång hela tiden. Jag trivs med det. Jag är inte den där soffpotatisen som jag var för 4 år sedan, och det är jag glad för.
Men visst, Christoffer hade nog lite rätt i det han sa iaf. Jag kanske behövde några dagars vila i soffan framför tv:n. Även om han garanterat fick skavsår i öronen andra dagen när jag piggnat till och klagade över att jag var uttråkad och ville till gymmet.
Äh, den smällen får han ta. Jag har insett att man får acceptera varandra fel och brister när man är tillsammans. Och framförallt när man bor ihop. Men jag tar gärna hans fel och brister. Lika gärna som jag tar hans bästa sidor.

Idag har jag iaf bakat kanelbullar, detta eftersom det är Kanelbullens dag, idag.