Film x 2
Tiden flyter väl på som vanligt antar jag. Känner mig sur för att det känns som om varje gång det händer något kul så är jag upptagen, antingen med jobb eller med några andra måsten eller förpliktelser.
Men visst, man kan ju inte vara med på allt det roliga.
Helgen flöt på med flyt kan man väl säga. Efter biokvällen med Anna så var jag ledig lördagen också. Så jag passade på att träna, tvätta och städa. Det första väldigt tillfredställande, de andra två lite mindre tillfredställande kanske. På kvällen träffade jag Emil. Vi hyrde film, Perfect Stranger, vet dock inte vad jag ska säga om den. Det är nog som med Järnets Änglar, den får väl ett ok typ.
Efter filmen låg vi och pratade tills kl. 3 på natten då Christoffer trillade in. Han var glad i hatten och det gjorde mig glad. Dock inte glad i hatten. Det var roligt att se honom så glad för det var länge sedan han var ute och festade.
Han verkade nöjd med kvällen (lagfest med fotbollen) och det kändes också väldigt bra.
Under veckan så har jag jobbat mest, var ledig i tisdags, skulle träffat Janni då men kände mig tyvärr inte så pigg på kvällen så det fick bli till att ringa återbud. Ska ringa idag och omboka vår dejt tänkte jag.
Igår (onsdag) jobbade jag ett riktigt långpass. Var trött och sur då jag kom hem, eftersom man verkligen hade slitit röven av sig och inte fått ett skit cred för det. Så jag var nästan på gränsen till förbannad. Visste heller inte om jag skulle träna pga att jag hade en fruktansvärd huvudvärk, men eftersom jag var så förbannad så ignorerade jag huvudet och gick til gymmet iaf.
Senare på kvällen så tog jag en tur förbi Emil och Markus. Hade lovat att hjälpa Emil att slinga hans hår. Efter det blev det film, The number 23. En film som inte direkt var läskig eller otäck, utan mer obehaglig. Det liksom kröp genom kroppen.
När jag var hemma igen i min egen bostad, så blev jag livrädd när jag hörde en nyckel i låset. Christoffer var nämligen i Köpenhamn med sin pappa igår över dagen. Så jag trodde omöjligt att han redan var hemma. Som tur så var det Christoffer iaf. Blev så lättad när jag hörde hans röst. Så skönt att man slapp gå och lägga sig och inte veta vart han befann sig, för det gillar jag inte.
Min älskling, mitt nuffs och min stora kärlek.
Rista beröm i sten.
Skriv kritik i sand.
Men visst, man kan ju inte vara med på allt det roliga.
Helgen flöt på med flyt kan man väl säga. Efter biokvällen med Anna så var jag ledig lördagen också. Så jag passade på att träna, tvätta och städa. Det första väldigt tillfredställande, de andra två lite mindre tillfredställande kanske. På kvällen träffade jag Emil. Vi hyrde film, Perfect Stranger, vet dock inte vad jag ska säga om den. Det är nog som med Järnets Änglar, den får väl ett ok typ.
Efter filmen låg vi och pratade tills kl. 3 på natten då Christoffer trillade in. Han var glad i hatten och det gjorde mig glad. Dock inte glad i hatten. Det var roligt att se honom så glad för det var länge sedan han var ute och festade.
Han verkade nöjd med kvällen (lagfest med fotbollen) och det kändes också väldigt bra.
Under veckan så har jag jobbat mest, var ledig i tisdags, skulle träffat Janni då men kände mig tyvärr inte så pigg på kvällen så det fick bli till att ringa återbud. Ska ringa idag och omboka vår dejt tänkte jag.
Igår (onsdag) jobbade jag ett riktigt långpass. Var trött och sur då jag kom hem, eftersom man verkligen hade slitit röven av sig och inte fått ett skit cred för det. Så jag var nästan på gränsen till förbannad. Visste heller inte om jag skulle träna pga att jag hade en fruktansvärd huvudvärk, men eftersom jag var så förbannad så ignorerade jag huvudet och gick til gymmet iaf.
Senare på kvällen så tog jag en tur förbi Emil och Markus. Hade lovat att hjälpa Emil att slinga hans hår. Efter det blev det film, The number 23. En film som inte direkt var läskig eller otäck, utan mer obehaglig. Det liksom kröp genom kroppen.
När jag var hemma igen i min egen bostad, så blev jag livrädd när jag hörde en nyckel i låset. Christoffer var nämligen i Köpenhamn med sin pappa igår över dagen. Så jag trodde omöjligt att han redan var hemma. Som tur så var det Christoffer iaf. Blev så lättad när jag hörde hans röst. Så skönt att man slapp gå och lägga sig och inte veta vart han befann sig, för det gillar jag inte.
Min älskling, mitt nuffs och min stora kärlek.
Rista beröm i sten.
Skriv kritik i sand.
Kommentarer
Trackback