Höstdepp
Allting känns så grått just nu. Inte bara just nu, det har känts grått en längre tid nu. Jag känner mig inte glad. Jag känner mig deppig, ledsen och tråkig. Vet dock inte riktigt roten till dessa känslor.
Det kan ju vara vädret antar jag. Men jag har sett fram emot hösten. Så antagligen är det nog inte vädret.
Det känns som om det är en blandning med känslor inom mig som jag liksom inte kan få ur mig. Mina närmaste frågar vad det är som är fel, men jag kan inte sätta fingret på det.
Jag känner mig så otroligt grinig. Jag kan börja gråta för ingenting,(nej jag har inte mens). Jag känner egentligen inte för att göra någonting alls. Och om jag är tvungen så vill jag bara krypa ner med en skål med popcorn under min hallonröda filt i min vita soffa och kolla på Desperate Housewifes.
Jag har på känn att det är det faktum att Christoffer snart rycker in i lumpen som ligger till grund för min deppighet.
Jag har också på känn att Christoffer vet vad som håller min oro igång, även att jag inte har sagt det till honom direkt. Jag vet att han också känner oro.
Ingen av oss kan förutspå hur det kommer att bli när han rycker in. Vi har bestämt att vi ska lägga allt krut på att få vårt förhållande att överleva lumpen.
Samtidigt känns det som om jag kommer få kämpa mest för den saken. Det kommer bli jag som kommer att få kämpa med att inte vara ledsen för att jag saknar honom så mycket, eftersom han hela tiden kommer att ha fullt upp.
Det är jag som kommer att få acceptera att när han är hemma så är han trött och vill kanske inte hitta på något. Jag har iaf fått ett löfte från Janni. Hon ska umgås mycket med mig så att tiden går lite fortare. Jag uppskattar det verkligen gumman.
Hur som helst så vill jag inte att han ska rycka in i lumpen! Jag vill bara inte det!
Det känns som ett dumt jävla uppehåll i det gemensamma liv som vi har nu när vi bor ihop. Lumpen kommer liksom och förstör allting!
Och on top of everything! Jag har verkligen börjat tröttna på mitt jobb, gjorde jag för länge sedan egentligen. Jag vill inte börja plugga igen eftersom jag känner att motivering inte finns. Jag känner mig samtidigt tvungen (även om jag inte är det) att klara av matten innan jul. Jag känner att det är så jäkla många måsten över mig just nu.
Och jag vill inte! Jag orkar inte. Jag orkar inte ta itu med någonting just nu.
Everyting feels so uncertain right now
Det kan ju vara vädret antar jag. Men jag har sett fram emot hösten. Så antagligen är det nog inte vädret.
Det känns som om det är en blandning med känslor inom mig som jag liksom inte kan få ur mig. Mina närmaste frågar vad det är som är fel, men jag kan inte sätta fingret på det.
Jag känner mig så otroligt grinig. Jag kan börja gråta för ingenting,(nej jag har inte mens). Jag känner egentligen inte för att göra någonting alls. Och om jag är tvungen så vill jag bara krypa ner med en skål med popcorn under min hallonröda filt i min vita soffa och kolla på Desperate Housewifes.
Jag har på känn att det är det faktum att Christoffer snart rycker in i lumpen som ligger till grund för min deppighet.
Jag har också på känn att Christoffer vet vad som håller min oro igång, även att jag inte har sagt det till honom direkt. Jag vet att han också känner oro.
Ingen av oss kan förutspå hur det kommer att bli när han rycker in. Vi har bestämt att vi ska lägga allt krut på att få vårt förhållande att överleva lumpen.
Samtidigt känns det som om jag kommer få kämpa mest för den saken. Det kommer bli jag som kommer att få kämpa med att inte vara ledsen för att jag saknar honom så mycket, eftersom han hela tiden kommer att ha fullt upp.
Det är jag som kommer att få acceptera att när han är hemma så är han trött och vill kanske inte hitta på något. Jag har iaf fått ett löfte från Janni. Hon ska umgås mycket med mig så att tiden går lite fortare. Jag uppskattar det verkligen gumman.
Hur som helst så vill jag inte att han ska rycka in i lumpen! Jag vill bara inte det!
Det känns som ett dumt jävla uppehåll i det gemensamma liv som vi har nu när vi bor ihop. Lumpen kommer liksom och förstör allting!
Och on top of everything! Jag har verkligen börjat tröttna på mitt jobb, gjorde jag för länge sedan egentligen. Jag vill inte börja plugga igen eftersom jag känner att motivering inte finns. Jag känner mig samtidigt tvungen (även om jag inte är det) att klara av matten innan jul. Jag känner att det är så jäkla många måsten över mig just nu.
Och jag vill inte! Jag orkar inte. Jag orkar inte ta itu med någonting just nu.
Everyting feels so uncertain right now
Kommentarer
Postat av: Anna
Vet du...man behöver inte ha så många måsten. Vem skapar dom? Du själv, det är du som vill uppnå det, sluta ha så höga krav på sig själv. I och med det kommer ett eller annat måste försvinna. Jag försöker lära mig själv det, det är på gång. Det är bara du själv som kräver dig på måsten. Stop it! Jag finns här för dig.
Trackback