lillstrumpas

"Du får ju vem du vill."

Detta är en replik som min syster ofta säger till mig. Hon anser att jag bara behöver blinka och le lite åt pojkarna och vips! Så har jag dem lindade kring lillfingret. Nja, jag håller inte med syrran.
Det är ju en viss skillnad på att få vem man vill när det gäller det fysiska. Men när det gäller det äkta då? Kärleken. Ett förhållande. Nej, då har man bara en satans otur. Så nej, jag får banne mig inte vem jag vill. Med risk för att låta klyschig, dom är bara ute efter en sak.

När jag åkte hem i juni, gick mina tankar till dig. Jag hade bestämt mig redan då. Den här sommaren skulle jag ha dig. Jag visste redan innan jag mötte din blick den där kvällen. Innan vi hälsade. Jag visste att jag ville att min kväll skulle sluta med dig. Jag kände din blick redan första gången jag såg dig den kvällen. När vi väl möttes senare på kvällen så visste jag att kvällen skulle sluta med dig. Det gjorde den också.
Så visst, jag hade bestämt mig. Jag ville ha dig. Och det fick jag. Men jag ville haft mer. Jag ville haft mer än det som blev. Besvikelse. Så känner jag nu. Jag trodde annorlunda. Nu är det bara besvikelse, och ångest över att jag ens försökte och att jag lyckades.

Damn it!