Torsdag
Carro: "Svenska är ju inget lätt språk att lära sig." Emma: "Och tänk, ändå är vi så bra på det."
Idag har jag verkligen ingen motivation till att plugga överhuvudtaget. Är på grymt bra humör, så jag vet inte riktigt vart olusten kommer ifrån, är väl trött på att bara. Men jag ska vara nyttig idag ändå, ska nämligen jobba i eftermiddag. Ska köra min vanliga runda, vilket var evigheter sedan. Bara jag och min gula lilla postbil.
Jag älskar mitt jobb :)
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
Vill shoppa, måste plugga
Mitt enda ljus just nu är lördagens äventyr. Då blir det Springbreak med de bästa ♥
Plus att jag denna månad fått både CSN och semesterersättning, WHOOO! Så jag hoppas verkligen att jag ska hinna med lite shopping mellan böckerna med. Var så länge sedan jag kunde göra det med gott samvete. Men om jag har bra pli på mig själv under veckan, så blir det en shoppingrunda med älskade Janni på fredag eftermiddag.
Botten upp, alla pluggande nurses!
I guess we'll never know what could have been
Skvaller Campus
Jag som först planerat att vara hemma i lilla nybro under Allkår, misslyckades totalt med detta. Det blev en utgång på onsdagen samt Fredagsfestivalen på fredagen (naturligtvis). Sällskapet var Gabbe, Agnes och Sanna, ett mycket trevligt sådant och jag hade grymt roligt. Tack för veckan tjejer!
Men det som stör mig som fasen med campus, är att det verkar som om Alla andra utom jag själv, vet mer om mitt liv än vad jag gör. Lustigt va?
Folk kommer fram om fäller kommentarer om saker som jag själv inte hade en aning om. Saker som egentligen inte rör någon mer än mig själv och den andra personen i fråga. Jag utgör 50 % av en situation/relation ändå så tycks hela jävla campus veta mer om den än just jag själv och personen som utgör de andra 50 % gör.
Kan inte folk bara förstå när det är dags att lägga ner och hitta nått annat att skvallra om?
Varför ska man inte kunna umgås med någon, utan att alla andra ska ifrågasätta vad man gör och vad som är på G. Till slut blir man ju bara så arg och trött på det hela att man bara ger upp. Och jag är inte den som i vanliga fall ger upp.
Jag känner hur jag blir högröd av ilska och vill bara skrika till alla männsikor: MIND YOUR OWN BUSINESS!!
It's over now
Förbannad
I tisdags fick jag en riktig "käftsmäll" då jag skulle byta en tunika på Monki i stan. Då nämligen kassörskan hävdade att jag hade tvättat plagget och i och med det använt det och satt på lapparna igen!! Jag menar, herregud, varför skulle jag göra nått sånt?! Vem gör sånt överhuvudtaget?! Visst det finns tydligen folk som gör så då, men jag är inte en av dem.
Hon vägrade ta emot den eftersom hon tyckte att den luktade sköljmedel.
Jag fick under en lång tid, stå och argumentera för min sak, säga att det skulle ha synts i sömmarna om den var tvättad, osv. Men hon vägrade tills det att jag sa: "Ja visst, men jag tror ju inte att jag kommer tillbaka hit fler gånger efter att ha blivit bemött såhär". Då slog det till för den lilla människan att man kanske ska bemöta kunderna på ett lite trevligare sätt.
Så till slut fick jag rätt, och fick mina pengar tillbaka.
Gårdagen var inte den bästa dagen i mitt liv heller precis. Fick börja min morgon kl halv sex eftersom det inte fanns ett tåg som passade min bokade läkartid. Men men, sånt får man ta. På vägen hem dock, så stannade tåget precis innan Växjö station pga ett signalfel. Härligt! Vi blev 45 min försenade, och vid stationen stod stackars Anna som skulle hämta mig. Plus att det ösregnade på mig hela jävla dagen. I skolan sen blev det inte bättre, fick veta att den bok som jag tragglat mig igenom de sista tre dagarna, inte alls var den som vårt seminarie skulle handla om. Nej men det är klart! Varför ska någonting gå smidigt??!!
Nu vill jag bara ha en fin dag utan massa problem. Men efter mitt uppvaknande i morse kl. 07.15, av en snubbe med en röjsåg utanför sovrumsfönstret, så tvivlar jag faktiskt på att det kommer bli så.
Gahhhhhhhhh!!
Take your lame-ass excuse, and get the hell out of my sight
.